Samtidigt som 50 Shades of Grey hade Ceremonin biopremiär. Skillnaden var att 50 Shades of Grey kunde ses på var och varannan biograf medan Ceremonin bara visades på ett fåtal mindre biografer runt om i landet. Det går även att streama filmen via deras hemsida så vi passa på att se den för några veckor sen.
Ceremonin; är berättelsen om författarinnan och dominatrixen Catherine Robbe-Grillet, även känd som Jean de Berg. Vi får en inblick i Catherines fascinerande och annorlunda liv samtidigt som vi får möta några av människorna närmast henne.
Filmen varvar ett par BDSM-scener med intervjuer av Catherine och människorna närmast henne. Det är intressant att möta denna äldre kvinna som har valt att leva sitt liv som det passar henne. Jag kan inte annat än fascineras över en människa som vågar leva ut sina lustar, som vågar bejaka sitt innersta och som vågar kommunicera vad hon vill ha ut av livet.
Det är även intressant att möta de människor som står henne närmast, vi får möta två av hennes undergivna, en man och en kvinna, en väninna till henne och en kvinna som bara tycker om att vara hos henne.
De BDSM-scener som är med i filmen är väldigt vackert filmade och visar på en värld av dominans och underkastelse. Scenerna visar att BDSM kan vara så mycket mer än pisk och smisk, de visar olika sätt att underkasta sig en annan människas vilja och hur vackert och erotiskt det kan vara. Alla scener tilltalar inte mig personligen men jag uppskattar att filmen återspeglar D/s snarare än SM. Det är en nyansering som jag tror BDSM-världen gynnas av, som jag tror visar omvärlden att allt inte går ut på att piska och smiska varandra utan att BDSM även kan handla om andra känslor, lustar och uttryck.
Det jag framförallt tar med mig från filmen är en del av intervjun med Catherines undergivna kvinna. Hon säger något i stil med ”…ju mer jag lär känna Catherine desto mer självständig blir jag…”. Dessa ord gick rakt in i mig då jag känner igen mig själv i det. Jag är både handlingskraftig och självständigt, det räcker att min Herre talar om för mig hur han vill ha något utfört för att jag ska fortsätta göra det så. Det räcker med att vi pratar om vad han vill att jag ska göra för att jag ska göra det utan order, bestraffningar eller för den delen pisk och smisk. Som undergiven är jag inte utan ansvar, jag har ansvar för de sysslor som min Herre vill att jag ska utföra. Det är även mitt ansvar att bete mig då min Herre vill att jag beter mig, oavsett om han är i närheten eller inte.
Allt för ofta tycker jag att undergivna målas upp som personer som måste styras in i minsta detalj. Detta stämmer inte in på mig, jag har inte ens en önskan att styras in i minsta detalj. Precis som denna kvinna sa, ju mer jag lär känna min Herre desto mer självständig blir jag. På många sätt är det en befrielse, det innebär att vi känner varandra bättre och bättre, att vår relation har djupnat och att vi inte måste stämma av minsta lilla sak. Vardagen flyter på och vårt D/s-band är en naturlig del av vår vardag.
Visst finns det dagar då jag tänker att det skulle vara skönt om Husse hela tiden talade om för mig vad jag ska göra så att jag slipper tänka, men å andra sidan skulle jag avsky att ha det så hela tiden. Dessutom ger inte Husse mig den glädjen när jag är på det humöret *skrattar* Precis som jag tycker om att ha ett ramverk på jobbet tycker jag om att ha ett ramverk i min D/s-relation. Jag vet vad jag ska göra och jag får friheten att bestämma när jag gör det och ibland även hur. Med denna frihet kommer ansvar, ansvaret att utföra mitt arbete i tid och på ett bra sätt oavsett om det är på jobbet eller hemma. På detta sätt kan jag bestämma om det är dags att tvätta på onsdagen eller på torsdagen och min Herre får rena kläder utan att behöva beordra mig att tvätta. Vi tjänar båda på det, jag blir mer och mer självständig i vår relation vilket ger oss mer tid till annat. Samtidigt som vår D/s-relation fördjupas, jag vet vem det är som bestämmer, min Herre och hans önskningar är en naturlig del av min vardag och vi får mer tid till att umgås och göra andra saker, roligare saker *ler*
Jag uppskattar att även denna nyansering kom fram i filmen. Vi är alla olika och därmed fungerar ingen D/s-relation som den andra. Det kan finnas gemensamma drag men till syvende och sist är det personerna i just den relationen som definierar den och ser till att utforma relationen efter sina preferenser. Jag glömmer själv det ibland när jag fastnar i den bild som målas upp här på internet, när jag känner att jag inte passar in i mallen. Men jag tror att det är viktigt att komma ihåg att leva sitt liv som det passar en själv och att hitta en eller flera person som vill samma sak.
Avslutningsvis, filmen var intressant, fascinerande och sevärd!
Så här beskrivs filmen på hemsidan: Ceremonin är en film om kärlek och vänskap som porträtterar gränsöverskridande relationer där dominans och underkastelse står i centrum. Vi möter den ovanliga och fascinerande författarinnan Catherine Robbe-Grillet och människorna närmast henne. I ett förtroligt intervjumaterial delar filmens karaktärer med sig av sina tankar kring erotik, konst, normer, identitet, åldrande och ensamhet.
BDSM på landet 