Bok: Juliettesällskapet av Sasha Grey

Etiketter

, , , ,

Jag köpte Juliettesällskapet av Sasha Grey för länge sen. Vid något tillfälle började jag läsa boken men fastnade inte så jag la helt enkelt undan boken. Nu tog jag tag i den igen och trots att jag tyckte att berättelsen var både underlig och tråkig läste jag klart boken.

Jag vet inte varför jag köpte boken, jag kommer helt enkelt inte ihåg eftersom det är så länge sen. Men jag gillar erotisk litteratur och jag kan tänka mig att jag lockades av tanken på ett hemligt sällskap. Men boken handlar på något sätt inte om det hemliga sällskapet. Den handlar mer om Catherine och hennes relation till sin sambo, Jack. Den handlar om hur hon utforskar sin sexualitet, om hennes vågade sexfantasier som hon både finner lustfyllda och skamliga.

Catherine lär känna Anna, en kursare som drar med henne på vågade fester och tillställningar. Catherine vet inte hur hon ska förhålla sig till det hon ser. Återigen blir hon upphetsad men samtidigt förbryllad. Hon vill delta men kan inte, hon har trots allt en pojkvän. Men hon kan inte hålla sig borta och får uppleva saker hon knappt trodde var möjliga, än mindre lustfyllda.

Men saker ställs på sin spets och Catherine vet varken ut eller in. Vad handlar det hela om egentligen?

På baksidan står det: ”Catherine har en väl dold hemlighet. Sexfantasier fulla av åtrå och lust som både gör henne upphetsad och förbryllad. En natt på en klubb möter hon en man som leder in henne i en märklig värld. Och snart bjuds hon in till Juliettesällskapet, ett exklusivt sällskap där de djupaste, mörkaste fantasierna utforskas.”

Annonser

Den nakna sanningen…

Etiketter

För en tid sen delade en av mina vänner på Facebook den här bilden. Citatet resonerade på en gång med mig. Det beskriver på pricken hur jag känner i min D/s-relation med Herrn. Tillsammans med Honom får jag vara mitt sanna jag, jag står naken inför Honom och Han älskar mig för den jag är. Troligen för första gången i mitt liv känner jag mig trygg, trygg att få vara den jag i själ och hjärta är. Herrn ser min undergivenhet men också min styrka och min kompetens. I nakenheten finns sanningen och mellan oss skapar den en alldeles särskild ärlighet men också trygghet.

Det intressanta är att med den nakenheten, den sanningen och tryggheten skapas intimitet och därmed än bättre sex. Jag har aldrig i mitt liv upplevt så intensiva orgasmer!

PalmPower – ny wand

Etiketter

, ,

I veckan när Husse och jag var i Stockholm passade vi på att titta in på Pistill. Vi tittade på glidmedel, sexleksaker och en vackert utsmyckad spreader bar.

En av favoriterna var en PalmPower (läs mer på Pistills hemsidan), en uppladdningsbar wand. Jag är ett stort fan av Fairy, numera Doxy och uppskattar de större pga deras vibrationsstyrka. Men nackdelen är just storleken och sladden. Tyvärr så vibrerar även handtaget en hel del vid de högre vibrationerna. När vi fick känna på PalmPower vibrerade handtaget betydligt mindre men den är ändå stark.

Vi tittade vidare och sen var det dags för mig att hasta vidare, jag skulle på kurs. Husse strosade på stan och mötte upp mig efter kursen då vi skulle köra hem igen. När jag ett par timmar senare skulle gå och lägga mig stod det ett stort vit presentpåse på min kudde med en PalmPower i *glad fruvalp*.

Husse hade gått tillbaka till Pistill och köpt en PalmPower till mig. Tyvärr fick jag inte prova den samma kväll eftersom den måste laddas. Laddningstiden är ca 2 timmar men i butiken rekommenderade de 4 timmar. Den håller i ca 2 timmar efter fulladdning.

Kvällen efter fick jag dock testa min nya leksak. Jag måste säga att jag är lite ambivalent, den är liten och stark men samtidigt är handtaget välvt och knappen annorlunda mot vad jag är van vid. Så vid ett par tillfällen lyckades jag stänga av den istället för att öka styrkan. Jag lovar att det där och då var frustrerande!

Men på det hela taget är det en trevlig leksak och jag ska nog lära mig den också! Tack Husse *niger fint*

Bok: The Warrior Princess Submissive av Michael Maskai

Etiketter

, , , , , , , , ,

För en dryg månad sedan beställde jag ett par böcker från AdLibris (läs: Beställda BDSM-böcker del 2). Böckerna tog god tid på sig att komma men när det väl gjorde det kastade jag mig över The Warrior Princess Submissive av Michael Maskai.

Boken är mer eller mindre skriven som ett samtal, eller kanske mer som en monolog. Språket är allt som oftast lättsamt även om Michael gillar att svänga sig med stora och fina ord (något han även påpekar). På många sätt är boken lättläst men det känns inte riktigt som att han går på djupet i sin ”Warrior Princess Submissive”-teori.

Teorin har utvecklats utifrån Michaels teori om undergivna i hans första bok Domination & Submission: The BDSM Relationship Handbook. Enligt Michael finns det tio olika typer av undergivna. När han utvecklade teorin kände han dock att det saknades en typ, den som matchade hans egen typ av Dominant. Med andra ord anser Michael att varje typ av undergiven matchas av en typ av Dominant. Men han hittade inte den typ av undergiven som matchade honom själv. Det blev ”Warrior Princess Submissive” och hen fick en helt egen bok.

En av anledningarna till att jag blev nyfiken på boken var att jag kände igen mig i Michaels beskrivning av en Warrior Princess Submissive. Det gjorde mig nyfiken på hans teori. Jag känner igen mig i mycket av det hans skriver, speciellt eftersom jag har blivit ifrågasatt som undergiven just för att jag är smart, kompetent och driven. Samtidigt finns det för mig inget finare än att får krypa upp i Husses famn eller knäböja för Honom. Men det syns inte så att säga. Det är inte en sida av mig jag visar för andra, framförallt inte en icke-invigd i BDSM-kulturen, då jag inte vill riskera min karriär. Men det handlar också om att jag inte känner mig undergiven någon annan än Husse.

I kapitel 4 har Michael skapat ett test för att se om du är en Warrior Princess Submissive. Tester består av 20 frågor som du ska gradera på en skala mellan 1 och 5. Maxpoäng på testet är 100. Om du får mellan 81 och 100 poäng är du sannolikt en Warrior Princess Submissive. Jag fick 84 poäng och ligger då inom spannet. Jag bad även min Herre att göra testet med mig som utgångspunkt, han fick 88 poäng å mina vägnar. Utifrån det skulle jag kunna dra slutsatsen att han ser mig som än mer smart, kompetent, viljestark, tävlingsinriktad och på krigsstigen än vad jag själv gör.

Det intressanta i det hela är att jag sällan ser mig själv som en krigskämpe, som en som kämpar mot orättvisor i samhället och för allas lika rätt och jämställdhet. Men när jag tänker efter och när jag resonerar med Husse inser jag att jag gör det. Att stora delar av min vakna tid går åt till att hjälpa andra, att bekämpa orättvisor och att göra världen till en lite bättre plats. Den här bloggen är ett bevis på det. Jag startade bloggen för att dela med mig av mitt liv som undergiven och förhoppningsvis nyansera bilden av undergivna, framförallt undergivna i 24/7 eller TPE-relationer.

Det finns dock en sak jag hakar upp mig på i Michaels teori och det är att en Warrior Princess Submissive är Switchy, vilket betyder något i stil med att hen är inte Switch men upplevs av sig själv och andra som Switch. Jag har aldrig upplevt mig själv som Switch, däremot är det få människor som väcker min undergivna sida. Allt som oftast klarar jag mig själv, jag vet att jag är kompetent och kunnig men för mig betyder inte det att jag är switchig i mitt beteende. Det betyder att jag är undergiven men endast min primärpartner. Men om Herrn skulle be mig att toppa en annan undergiven skulle inte få mig att känna mig switchig för den andra personen är obetydlig för mig. Det som betyder något är Herrn och hans vilja och lust. Det kan vara så enkelt att Michael och jag menar samma sak men uttrycker det otydligt. Jag är dock inte säker och vet bara att jag stör mig på denna del av hans teori.

På det stora hela var boken intressant även om jag skulle vilja gräva djupare i hans tankar och teori kring The Warrior Princess Submissive. 

På baksidan av boken står det: Ever get the feeling, when you read about all the ”classic” categories of submissive, that there must be one missing? You know which one we’re talking about. The missing submissive is the one that is the wicked-smart, strong-willed, uber-competent, ultra-competitive, synergistic, switchy, crusader. She’s no one’s doormat, never a victim. She is a kick-ass submissive for the 21st century. Think: Xena, the Warrior Princess, kneeling at the feet of Hercules.

This definitely isn’t a woman in a precarious predicament waiting helplessly for her White Knight to arrive and slay a dragon for her. This was a woman who, as she is kicking the dragon’s ass, smiles at the White Knight standing on the sidelines and says, “Hey, buddy! Feel free to jump right in and lend your sword to this fight. Otherwise, stay the hell out of my way!” The Warrior Princess doesn’t need or want a rescuer. The Warrior Princess needs an ally that she can rely upon in the chaos of battle. She seeks a warrior equal to the tasks that she has already chosen for herself, and is demonstrably capable of accomplishing with, or without, his help. She is willing and able to fight the good fight alone, but welcomes the notion of having a worthy partner, fighting by her side. And yet, when the day’s fighting is done, she is perfectly at ease with considering herself entirely His – heart, might, mind, body, and soul.

Why is she important? She is important because she just may be the hope and salvation of this lifestyle. There will come a day, in the not too distant future, when the Warrior Princess Submissive will be forced to become a combatant in a highly politicized war on the BDSM lifestyle. It will be a propaganda war that characterizes all Dominants as abusers and all submissives as victims of abusive and exploitative relationships. When she comes out of the shadows and chooses to fight for this lifestyle instead of against it – as many of her contemporaries will expect her to do – her strong moral compass will reassure those on the sidelines that she is doing what is right and just.

Michael Makai is the author of the Amazon best-seller, Domination & Submission: The BDSM Relationship Handbook. (källa)

Vardagens små ritualer

Etiketter

, , , , , , , ,

Ett samtal med en vän fick mig att tänka till om Herrns och min relation. Ämnet för samtalet var performativt leverne och hur det såg ut för oss. Eftersom jag själv är exhibitionist uppskattar jag det performativa, framförallt på BDSM-scenen. Men jag insåg att det performativa på sätt och viss även finns i vår vardag. Att Herrn och jag har ett antal små rutiner eller ritualer i vardagen. Allt från att koka kaffe till att fråga om ett sömnpiller (vilket för oss betyder en orgasm). Dessa vardagliga ritualer har dock blivit en så naturlig del av vår vardag att jag inte längre tänker på det i termer av BDSM eller D/s.

Samtalet var för mig en ögonöppnare då jag stundvis saknar både utlevnad och mer tydlig styrning i vardagen. Vissa skulle troligen säga att koka kaffe inte är utlevnad, på sätt och vis håller jag med. Samtidigt manifesterar dessa vardagliga ritualer Herrns och min relation och blir då på sätt och vis utlevnad. Utan en tydligt D/s-struktur hade jag inte utfört denna syssla på det sätt jag gör idag, dvs dag ut och dag in. En syssla jag inte alltid uppskattar men ändå gör för att det behagar min Herre och för att Han vill ha det så.

Jag tänker vidare att det finns olika typer av utlevnad. Å ena sidan finns det utlevnad som lämpar sig i vardagen och det offentliga, å andra sidan finns det utlevnad som lämpar sig på scenen och i specifika sammanhang. Vardagliga ritualer blir därmed en typ av utlevnad men utlevnad som kan tillämpas ute bland vanligt folk.

Det komiska i det hela är att jag idag när jag veckopendlar i jobbet och därmed inte kokar kaffe åt Herrn alla dagar i veckan har börjat ladda kaffebryggaren på jobbet. Vissa rutiner sitter djupt!

Beställda BDSM-böcker del 2

Etiketter

, , , , , ,

Jag satt och surfade runt på Adlibris i ett annat ärende när jag bestämde mig för att se om det kommit något nytt intressant på BDSM-fronten. Jag fann då dessa böcker, ingen är direkt ny men denna gång fångade de mitt intresse: Different Loving Too: Real People, Real Lives, Real BDSM av Gloria G Brame och William D Brame och The Warrior Princess Submissive av Michael Maskai.

Adlibris gav ingen information om böckerna så jag sökte runt lite och hittade bland annat denna text på Amazon.com (källa) om The Warrior Princess Submissive: 

Ever get the feeling, when you read about all the ”classic” categories of submissive, that there must be one missing? You know which one we’re talking about. The missing submissive is the one that is the wicked-smart, strong-willed, uber-competent, ultra-competitive, synergistic, switchy, crusader. She’s no one’s doormat, never a victim. She is a kick-ass submissive for the 21st century. Think: Xena, the Warrior Princess, kneeling at the feet of Hercules.

Texten fångade mitt intresse, inte minst då jag känner igen mig i beskrivningen och saknar den aspekten av undergivenhet i både debatten och litteraturen. Jag ser fram emot att läsa boken och fördjupa mig i ämnet.

När det gäller den andra boken låter de intressant, det är en uppföljare till boken Different Loving från 1992. Läsare får återigen träffa personerna från första boken men denna gång i en tid då BDSM är mer populäriserat. Även denna bok ska bli intressant att läsa.

D/s – lika men ändå olika

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Efter att jag hade skrivit mitt inlägg Tankar kring fysisk bestraffning började jag läsa Michelle Fegatofis Original BDSM Poetry. I inledningen skriver hon (sidan 3):

The form my slavery takes is perhaps different from what many of you think about BDSM slavery”

Jag blev både glad och lättad när jag läste vad Michelle skriver. Tyvärr har jag allt för många gånger känt mig ifrågasatt för att jag inte är en ”typisk” undergiven, för att jag inte passar in i mallen så att säga. Den relation Herrn och jag har är heller kanske varken traditionell eller vanlig inom BDSM men det är så vi har valt att leva.

Vidare skriver Michelle (sidan 4):

He also knows that if I do slip up and forget something, like make coffee for him before he wakes up, there is always a reason.

He doesn’t punish me for mistakes I make because they are never intentional and are related side effects from epilepsy.

Även detta gjorde mig glad med tanke på att jag funderat en hel del på bestraffning i en D/s-relation, framförallt fysisk bestraffning i form av smisk och pisk. Michelle sammanfattade det väl, Herrn bestraffar mig inte för oavsiktliga misstag eller misstag som är utom min kontroll. Däremot pratar vi om det och Herrn talar om för mig om Han är besviken eller om jag gjort något fel.

Det som framförallt glädjer mig med Michelles inledning i boken är att hon visar på ett annat sätt att leva i en D/s-relation.

Tankar kring fysisk bestraffning

Etiketter

, , , , , , ,

Herrn och jag satt och pratade om korrigering och bestraffning i en D/s-relation. Något vi återkommer till då och då eftersom ämnet fascinerar mig. Jag har svårt att förstå tanken på att slå någon till lydnad, detta är exempelvis grundtesen i ett Domestic Discipline (DD) förhållande. Tanken blir att den Dominante gör den undergivne en tjänst genom att bestraffa hen med smisk små fort hen är olydig på ett eller annat sätt. Personligen tror jag inte på den typen av bestraffning eller ens korrigering. Jag tror att en människa lika lite som en hund eller häst mår bra av fysisk bestraffning vid minsta fel.

  • Vad gör då att en del, kanske till och med många, inom BDSM använder sig av fysisk bestraffning?
  • Var i ligger fascinationen med fysisk bestraffning och ger det önskat resultat?

Jag har hört undergivna beskriva att de känner sig trygga när deras Dominant ser dem och tar sig tid att bestraffa dem. Att smärtan är ett bevis på bestraffningen men också en lärdom, att göra fel gör ont. Jag har också hört Dominanta säga att när de utdelar fysisk bestraffning är det ett sätt att dra ett streck och börja om. Felet är korrigerat och förlåtet, det finns inget att älta eller återkomma till. Ett annat återkommande argument är att bestraffning är nödvändig för att säkerställa maktförskjutningen.

Personligen hade jag aldrig och jag menar ALDRIG gett mig in i en D/s-relation där mina fel och brister korrigeras och bestraffas fysiskt. Det för helt enkelt inte rätt konsekvenser på mig. Låt mig förklara, om jag bryter mot en av mina regler och Herrn tar fram rottingen för att bestraffa mig hade jag blir skitförbannad. Visst, jag hade utstått straffet men jag hade varken känt att jag gjort bot och bättring eller lärt mig något av det. Det hade snarare känt som om Herrn behandlade mig som ett barn och betedde sig som ett själv. I min värld har våld aldrig löst några problem och det är precis så jag ser på fysisk bestraffning inom BDSM. Att slå mig skulle inte rätta till problemet, det skulle snarare skapa andra problem. För det första skulle jag bli arg och sur, det skulle med andra ord vara kontraproduktivt. Om det i sin tur skulle bestraffas skulle jag bli än mer förbannad. Herrn skulle troligen kunna slå sig trött och jag skulle troligen fortfarande vara lika arg och förbannad men som en konsekvens av de fortsatta slagen skulle jag också stänga av både kroppen och känslorna. Herrn skulle kunna slå och slå och jag skulle stå där som en orörlig stenstod. Efteråt skulle jag fortfarande vara lika arg men jag skulle också känna mig nedvärderad och illa behandlad. Med andra ord skulle jag inte lärt mig något av det och Herrns och min relation skulle vara skadad.

Om Herrn fortsatte att fysiskt bestraffa mig för mina fel och brister skulle jag troligen tappa förtroendet för vår relation och därmed inte bry mig om jag gör rätt eller inte. Jag skulle ta emot mitt straff men inte lära mig något eller känna mig förlåten. Risken skulle dessutom vara att jag slutade vara ärlig med mina fel och brister och klyftan mellan Herrn och mig skulle växa sig än större.

Betyder det då att Herrn inte bestraffar mig? Nej, det gör det inte. Men vår relation har ett annat system för detta, för det första bestraffar Herrn mig sällan. Det som sker är mindre korrigeringar av oönskat beteende, bara att skriva det gör att det kryper i mig. Jag är en vuxen kvinna och vill bli behandlad som en. Men, jag har gett mig in i vår relation med öppna ögon och lämnat över makten och besluten till Herrn. Med det sagt, ogillar jag ändå bestraffningar. Som tur är ligger det inte för Herrn heller utan vi pratar och resonerar kring mina fel och brister. Jag får en chans att rätta till det som är oönskat. Herrn använder väldigt sällan fysisk bestraffning utan anser att bestraffningen ska stå i paritet till handlingen. Exempelvis, om jag är vårdslös med bilen kan jag få körförbud. Hitintills är det bara ett par saker Herrn har bestraffat fysiskt, med rotting i alla fallen och det är när jag svär eller sitter med benen i kors. Handlingar jag även måste rapportera om jag gör när Han inte är närvarande. Dock ska jag säg att det hjälper inte fullt ut. Jag har slutat sitta med benen i kors men jag svär fortfarande och är oftast medveten om när jag svär. Det har till och med gått så långt att jag förvarnar om när jag tänker svara. Ja, jag blir fortfarande bestraffad men det struntar jag blankt i där och då.

Sammanfattningsvis, personligen tror jag inte på fysisk bestraffning. Framförallt inte som ett regelbundet islag i en D/s-relation där den undergiven så att säga slås till lydnad. Jag tror att det är kontraproduktivt och skapar en maktobalans som inte är sund. Jag vet att en sådan relation inte skulle passa mig och även om jag underkastar mig Herrns regler och blir fysisk bestraffad för ett par företeelser så hade jag inte stannat i relationen som detta var ett regelbundet inslag i vår vardag. Som det ser ut nu blir jag bestraffad ett par, tre gånger om året och det går bra. Varje gång innebär det att vi stryker ett streck över det som varit men det ändrar ändå inget. Jag vet att Herrn bestämmer oavsett om Han tar fram rottingen eller inte, Han behöver inte bevisa sin makt eller slå mig för att jag ska lyda.

Låter det motsägelsefullt?
Kanske men ändå inte. Hotet om ett rottingslag får mig inte att sluta svära, men betyder det att vår maktbalans har förskjutits? Jag anser inte det, min regel om att inte svära är vad som får mig att försöka sluta. Inte hotet om rottingslag. Med andra ord bygger vår D/s-relation på så mycket mer än hotet om smärta, hotet om bestraffning.

Återigen går det att jämföra med en hund eller häst, lyder hunden eller hästen bara en ägare som slår den? Nej, hunden och hästen lyder även den ägare som styr med omsorg, kärlek och respekt. Jag skulle till och med vilja påstå att den ägare som styr med omsorg, kärlek och respekt får en hund eller häst som lyder i större omfattning och av egen vilja. Inte av rädsla eller fruktan. För mig är det åtminstone så, jag svarar bättre på omsorg, kärlek och respekt än rädsla och fruktan.

TiH, DD, TPE eller?

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

På sistone har jag funderat på hur Herrn och jag definierar vår relation och vilken av alla relationsformer som bäst matchar den relation vi har. Ett par relationsformer som dykt upp är Taken in Hand (läs mer: TIH), Domestic discipline (DD), ”traditionell 1950’s marriage” men också en D/s-relation av typen 24/7 eller Total Power Exchange (TPE).

Dessa relationsformer har alla gemensamt att den ena partner bestämmer och den andra följer. När det gäller de tre förstnämnda typerna är utgångspunkten att den bestämmande partner är en heterosexuell man och den som följer en heterosexuell kvinna. Det förutsätta även att relationen är monogam. Relationstyperna 24/7 och TPE är mer flexibla och förutsätter inte vare sig kön, sexualitet eller exklusivitet. En TiH-relation förutsätter inte inslag av BDSM eller för den delen bestraffning och/eller disciplin men kan också vara en DD-relation. EN DD-relation däremot bygger på disciplin och oftast i form av smisk.

När det kommer till ett traditionellt 1950-tals äktenskap har jag ingen bra definition, egentligen handlar det nog om TiH, DD eller en kombination av de två. Med andra ord innehåller heller inte denna relationsform nödvändigtvis BDSM, bestraffning och/eller disciplin.

Det intressanta är också att enligt BDSM Wiki är en Taken in Hand, dvs en kvinna som lever i en TiH-relation inte nödvändigtvis undergiven.

Taken In Hand is not often about the woman being slavishly obedient or submissive by default. It is more likely to be about the man correcting and controlling her to the delight of both.

Medan i de andra relationsformerna förutsätts det att den partner som följer ser sig själv som undergiven.

I korthet:
Taken in Hand: en exklusiv monogam relation i vilken mannen styr, syftet är att skapa en djup relation med en stark sexuell kontakt
Domestic discipline: relation mellan två samtyckande vuxna där Head of Household (HoH) vidtar nödvändiga åtgärder så som bestraffning av icke-önskvärt beteende för att skapa en sund relation, hälsosam hemmiljö och för att skydda familjen
Traditionell 1950´s marriage: TiH, DD eller en kombination av båda
24/7: D/s-relation mellan två samtyckande vuxna som innebär att den ena partnern är Dominant och den andra undergiven. Dynamiken i relationen pågår på ett eller annat sätt 24/7, dvs dygnet runt
TPE: D/s-relation mellan två samtyckande vuxna som innebär att maktförskjutningen är total, att den undergivna helt lämnar över beslutanderätten till den Dominanta

Tidigt i Herrns och min relation pratade vi i termer av en 24/7 eller TPE-relation där vi menade att maktförskjutningen var total, dvs den varade dygnet runt men också att den avsåg alla aspekter av livet. Herrn hade helt enkelt vetorätt i allt. I detta upplägg hade jag egna ansvarsområden som jag fick sköta hur jag ville så länge Herrn inte sa något annat, dvs utövade sitt veto. Jag hade även vissa regler att förhålla mig till och om jag inte följde dessa kunde jag bli korrigerad eller bestraffad.

Jag har fortfarande samma ansvarsområden och samma regler att förhålla mig till. Herrn har fortfarande sitt veto och det är Han som bestämmer i allt alltid. Men vi refererar många gånger till vårt förhållande mer som ett traditionellt 1950-tals äktenskap än en D/s-relation. När vi började göra detta kan jag inte svara på, men vi gör det. För mig tror jag att det handlar om att jag inte kan identifiera mig med den gängse normen kring en 24/7- eller TPE-relation, framförallt inte bilden av en undergiven. Det är inte ovanligt att det beskrivs att den undergiven gör allt för att behaga den Dominante. Att den undergiven inte säger emot eller säger nej och att den undergiven blir bestraffad, framförallt med smisk, om denne gör något av detta. Att den undergiven inte får höja rösten, himla med ögonen eller göra något annat respektlöst mot den Dominante och självfallet att sådant beteende bestraffas med smisk. Så fort den undergiven gör fel bestraffas detta, allt som oftast med smisk. Syftet med bestraffningen är att lära den undergivna att det gör ont att göra fel, lärdomen ska sedan resultera i att den undergivna inte gör fel igen.

Bilden som målas upp för mitt inre är av en undergiven som inte har någon egen vilja, inte mer än att behaga sin Dominante. En undergiven som kan piskas och smiskas till bot och bättring, till lydnad. Jag kanske missuppfattar de texter jag läser men det är den bild jag får. Den bilden stämmer inte överens med hur jag ser på mig själv. Som person är jag självständig, vetgirig, envis, ambitiös och tävlingsinriktad. Jag käftar emot Herrn när jag är upprörd eller ledsen, jag styr och ställer i vardagen och jag har full kontroll över min kalender och vårt gemensamma hem. Jag tar ofta initiativ till gemensamma aktiviteter, allt från resor, biobesök och utflykter till sex.

Den bild jag har av mig själv stämmer då inte överens med den bild som utmålas av den undergivna kvinnan och det får mig att tvivla. Tvivla på mig själv som undergiven och på om jag verkligen lever i någon form av maktförskjutning. Kontentan blir att jag försöker hitta en annan definition på vår relation. Självklart pratar Herrn och jag om detta och Han förstår vad jag menar men tycker själv inte att definitionen är så viktig. Samtidigt tror jag att det är ganska solklart för Honom att Han leder vårt hushåll och jag följer. Svårare än så är det inte.

På många sätt håller jag med Honom och med allt det ramverk vi har, med Herrns vetorätt så är det klart och tydligt att vår relation baseras på maktförskjutning och att jag ändå kan vara allt det jag är. Vad vi sedan kallar relationen är egentligen oväsentligt. Med det sagt tror jag att vår relation passar in i flera av relationsformerna ovan. Vi lever i en D/s-relation 24/7 och med Total Power Exchange. Med den ansvarsfördelning vi har liknar vårt äktenskap ett traditionellt 1950-tals äktenskap och bevekelsegrunderna gör det till en Taken in Hand-relation med vissa inslag av Domestic discipline. Visst fick jag till det snyggt 😉

Bok: Care and Nurture for the Submissive av Elizabeth Cramer

Etiketter

, , , ,

I förra veckan kom äntligen mina Beställda BDSM-böcker. Jag började med att läsa Care and Nurture for the Submissive – A Must Read for Any Woman in a BDSM Relationship av Elizabeth Cramer. Boken är knappt 70 sidor men Elizabeth har fått med mycket matnyttig information på ett enkelt och trevligt sätt.

I boken liknas en undergiven kvinna (ja, boken handlar om undergivna kvinnor och Dominanta män) vid en blomma och hennes sammanhang och relationer vid en trädgård. Liknelsen fungerar och gör Elizabeths resonemang tydligare.

Steg för steg går Elizabeth igenom livet som undergiven:
– ditt förflutna och fallgropar
– din säkerhet
– att vara singel och undergiven
– stöd för den undergivna
– kommunikation
– gränser och att tänja dessa
– att hålla ditt privatliv privat
– hantera dödsfall eller uppbrott
– hålla relationen vid liv

Varje kapitel inleds med en kortfattad blom- och trädgårdsliknelse. Sedan går Elizabeth rakt på sak. Hon skräder inte orden men är samtidigt trevlig i tonen. Varje kapitel har en tydlig poäng utan att vara mästrande.

Jag uppskattade boken, den gav mig ett lite annat perspektiv på att vara undergiven. Eller kanske inte ett annat perspektiv, jag kunde känna igen mig i hennes beskrivningar av livet som undergiven. Bland annat beskriver Elizabeth fyra typer av undergivenhet (kapitel 3):

  1. Sexuellt undergiven – endast undergiven sexuellt
  2. Switch undergiven – switch men mestadels undergiven sexuellt
  3. Funktionellt undergiven – helt eller delvis undergiven i vardagen inklusive sexuellt
  4. Naturligt (eller medfött) undergiven – undergiven i alla aspekter av livet, även utanför sin relation

Jag gillar hennes sätt att resonera, många gånger har jag känt mig naturligt undergiven samtidigt som jag är medveten om att jag inte är helt undergiven exempelvis i arbetslivet. Med Elizabeths resonemang blir jag då snarare funktionellt undergiven och i det fallet är jag det fullt ut. Jag har gett fullständig kontroll till min Herre och make men Han och ingen annan bestämmer över mig. Dessutom har jag insett att jag inte gillar att passa upp på andra, inte bara så där så att säga. Jag uppskattar att vara värdinna, jag uppskattar att passa upp på min Man men inte exempelvis på kollegor.

Kapitel 6 handlar om gränser och om att tänja gränser. Om hur viktigt det är att du som undergiven är medveten om dina egna gränser. Men att gränser kan vara av olika slag, vissa gränser är hårda andra mjuka. Hårda gränser överskrids inte men mjuka gränser kan testas och tänjas, något som kan vara kul både för dig som undergiven och din Dominanta partner. Gränser är onekligen intressanta, framförallt att testa gränser. Jag har upplevt många saker tillsammans med min Herre jag aldrig trodde att jag skulle testa eller för den delen tycka om. Jag har inte alltid varit glad när gränsen i fråga testas men resultatet har varit givande och det har skapat ett starkare band mellan Herrn och mig. Mitt råd är att inte vara rädd för att testa dina gränser MEN gör det tillsammans med en partner du litar på. Eftervård blir extra viktigt när du testar gränser, åtminstone enligt min erfarenhet.

Ett annat ämne jag fastnade för i boken är hur man håller sitt privatliv privat. Detta blir svårare om du är funktionellt undergiven eller naturligt omgiven. I dessa fall kommer din undergivenhet troligen att lysa igenom. Dina nära och kära kanske uppmärksammar att du tilltalar din Herre på ett visst sätt, att det alltid är du som serverar kaffe eller att du alltid måste fråga innan du bestämmer något. Samtidigt kanske inte dessa personer är medvetna om din undergivenhet och du vill heller inte berätta för dem. Men frågorna kommer ändå, då kan det vara bra att ha funderat igenom vad du ska svara innan frågorna kommer. Tänk dock på att du är inte skyldig någon en förklaring, det räcker med att svara att du mår bra och har det bra i din relation.

Avslutningsvis skriver Elizabeth om utmaningen med att leva i en längre D/s-relation. Om hur viktigt det är att hålla relationen vid liv genom att vara påhittig och ha kul. Det är något jag kan skriva under på. Vardagen smyger sig på även i en D/s-relation och ibland går det lång tid mellan sessionerna och leken. Samtidigt upplever jag att närheten är starkare, tryggheten mer påtaglig i en D/s-relation. Å andra sidan är jag som lyckligast när jag får vara undergiven tillsammans med en man som uppskattar det och vill ha det så.

Är du kvinna och undergiven kan jag varmt rekommendera denna kort och informativa bok.

På baksidan av boken står det: Submission can be described by a lot of words but “easy” isn’t one of them. Discovering and honoring your desire to submit takes courage, strength and passion. Learning to follow the lead and rhythm set by another, and stretching your limits to accommodate training and service can challenge and exhaust you.

The discipline to hold your tongue, retrieve your paddle, or wait around endlessly while knot after knot is being tied as part of a bondage ritual drains your energy. Submission stretches, taxes, pushes, and exposes your body and soul to the whim and desire of another. Submissive women need support, care and nurture to continue on this journey in a healthy fashion.

”Care and Nurture for the Submissive” offers tips, understandings, and pathways to tend the fragile and beautiful souls of submissive women. Self-care is not selfish; it is essential. Only when you are taking care of yourself as a healthy, whole being can you give that self to another with a full heart and free joy.