D/s – lika men ändå olika

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

Efter att jag hade skrivit mitt inlägg Tankar kring fysisk bestraffning började jag läsa Michelle Fegatofis Original BDSM Poetry. I inledningen skriver hon (sidan 3):

The form my slavery takes is perhaps different from what many of you think about BDSM slavery”

Jag blev både glad och lättad när jag läste vad Michelle skriver. Tyvärr har jag allt för många gånger känt mig ifrågasatt för att jag inte är en ”typisk” undergiven, för att jag inte passar in i mallen så att säga. Den relation Herrn och jag har är heller kanske varken traditionell eller vanlig inom BDSM men det är så vi har valt att leva.

Vidare skriver Michelle (sidan 4):

He also knows that if I do slip up and forget something, like make coffee for him before he wakes up, there is always a reason.

He doesn’t punish me for mistakes I make because they are never intentional and are related side effects from epilepsy.

Även detta gjorde mig glad med tanke på att jag funderat en hel del på bestraffning i en D/s-relation, framförallt fysisk bestraffning i form av smisk och pisk. Michelle sammanfattade det väl, Herrn bestraffar mig inte för oavsiktliga misstag eller misstag som är utom min kontroll. Däremot pratar vi om det och Herrn talar om för mig om Han är besviken eller om jag gjort något fel.

Det som framförallt glädjer mig med Michelles inledning i boken är att hon visar på ett annat sätt att leva i en D/s-relation.

Annonser

Tankar kring fysisk bestraffning

Etiketter

, , , , , , ,

Herrn och jag satt och pratade om korrigering och bestraffning i en D/s-relation. Något vi återkommer till då och då eftersom ämnet fascinerar mig. Jag har svårt att förstå tanken på att slå någon till lydnad, detta är exempelvis grundtesen i ett Domestic Discipline (DD) förhållande. Tanken blir att den Dominante gör den undergivne en tjänst genom att bestraffa hen med smisk små fort hen är olydig på ett eller annat sätt. Personligen tror jag inte på den typen av bestraffning eller ens korrigering. Jag tror att en människa lika lite som en hund eller häst mår bra av fysisk bestraffning vid minsta fel.

  • Vad gör då att en del, kanske till och med många, inom BDSM använder sig av fysisk bestraffning?
  • Var i ligger fascinationen med fysisk bestraffning och ger det önskat resultat?

Jag har hört undergivna beskriva att de känner sig trygga när deras Dominant ser dem och tar sig tid att bestraffa dem. Att smärtan är ett bevis på bestraffningen men också en lärdom, att göra fel gör ont. Jag har också hört Dominanta säga att när de utdelar fysisk bestraffning är det ett sätt att dra ett streck och börja om. Felet är korrigerat och förlåtet, det finns inget att älta eller återkomma till. Ett annat återkommande argument är att bestraffning är nödvändig för att säkerställa maktförskjutningen.

Personligen hade jag aldrig och jag menar ALDRIG gett mig in i en D/s-relation där mina fel och brister korrigeras och bestraffas fysiskt. Det för helt enkelt inte rätt konsekvenser på mig. Låt mig förklara, om jag bryter mot en av mina regler och Herrn tar fram rottingen för att bestraffa mig hade jag blir skitförbannad. Visst, jag hade utstått straffet men jag hade varken känt att jag gjort bot och bättring eller lärt mig något av det. Det hade snarare känt som om Herrn behandlade mig som ett barn och betedde sig som ett själv. I min värld har våld aldrig löst några problem och det är precis så jag ser på fysisk bestraffning inom BDSM. Att slå mig skulle inte rätta till problemet, det skulle snarare skapa andra problem. För det första skulle jag bli arg och sur, det skulle med andra ord vara kontraproduktivt. Om det i sin tur skulle bestraffas skulle jag bli än mer förbannad. Herrn skulle troligen kunna slå sig trött och jag skulle troligen fortfarande vara lika arg och förbannad men som en konsekvens av de fortsatta slagen skulle jag också stänga av både kroppen och känslorna. Herrn skulle kunna slå och slå och jag skulle stå där som en orörlig stenstod. Efteråt skulle jag fortfarande vara lika arg men jag skulle också känna mig nedvärderad och illa behandlad. Med andra ord skulle jag inte lärt mig något av det och Herrns och min relation skulle vara skadad.

Om Herrn fortsatte att fysiskt bestraffa mig för mina fel och brister skulle jag troligen tappa förtroendet för vår relation och därmed inte bry mig om jag gör rätt eller inte. Jag skulle ta emot mitt straff men inte lära mig något eller känna mig förlåten. Risken skulle dessutom vara att jag slutade vara ärlig med mina fel och brister och klyftan mellan Herrn och mig skulle växa sig än större.

Betyder det då att Herrn inte bestraffar mig? Nej, det gör det inte. Men vår relation har ett annat system för detta, för det första bestraffar Herrn mig sällan. Det som sker är mindre korrigeringar av oönskat beteende, bara att skriva det gör att det kryper i mig. Jag är en vuxen kvinna och vill bli behandlad som en. Men, jag har gett mig in i vår relation med öppna ögon och lämnat över makten och besluten till Herrn. Med det sagt, ogillar jag ändå bestraffningar. Som tur är ligger det inte för Herrn heller utan vi pratar och resonerar kring mina fel och brister. Jag får en chans att rätta till det som är oönskat. Herrn använder väldigt sällan fysisk bestraffning utan anser att bestraffningen ska stå i paritet till handlingen. Exempelvis, om jag är vårdslös med bilen kan jag få körförbud. Hitintills är det bara ett par saker Herrn har bestraffat fysiskt, med rotting i alla fallen och det är när jag svär eller sitter med benen i kors. Handlingar jag även måste rapportera om jag gör när Han inte är närvarande. Dock ska jag säg att det hjälper inte fullt ut. Jag har slutat sitta med benen i kors men jag svär fortfarande och är oftast medveten om när jag svär. Det har till och med gått så långt att jag förvarnar om när jag tänker svara. Ja, jag blir fortfarande bestraffad men det struntar jag blankt i där och då.

Sammanfattningsvis, personligen tror jag inte på fysisk bestraffning. Framförallt inte som ett regelbundet islag i en D/s-relation där den undergiven så att säga slås till lydnad. Jag tror att det är kontraproduktivt och skapar en maktobalans som inte är sund. Jag vet att en sådan relation inte skulle passa mig och även om jag underkastar mig Herrns regler och blir fysisk bestraffad för ett par företeelser så hade jag inte stannat i relationen som detta var ett regelbundet inslag i vår vardag. Som det ser ut nu blir jag bestraffad ett par, tre gånger om året och det går bra. Varje gång innebär det att vi stryker ett streck över det som varit men det ändrar ändå inget. Jag vet att Herrn bestämmer oavsett om Han tar fram rottingen eller inte, Han behöver inte bevisa sin makt eller slå mig för att jag ska lyda.

Låter det motsägelsefullt?
Kanske men ändå inte. Hotet om ett rottingslag får mig inte att sluta svära, men betyder det att vår maktbalans har förskjutits? Jag anser inte det, min regel om att inte svära är vad som får mig att försöka sluta. Inte hotet om rottingslag. Med andra ord bygger vår D/s-relation på så mycket mer än hotet om smärta, hotet om bestraffning.

Återigen går det att jämföra med en hund eller häst, lyder hunden eller hästen bara en ägare som slår den? Nej, hunden och hästen lyder även den ägare som styr med omsorg, kärlek och respekt. Jag skulle till och med vilja påstå att den ägare som styr med omsorg, kärlek och respekt får en hund eller häst som lyder i större omfattning och av egen vilja. Inte av rädsla eller fruktan. För mig är det åtminstone så, jag svarar bättre på omsorg, kärlek och respekt än rädsla och fruktan.

TiH, DD, TPE eller?

Etiketter

, , , , , , , , , , , ,

På sistone har jag funderat på hur Herrn och jag definierar vår relation och vilken av alla relationsformer som bäst matchar den relation vi har. Ett par relationsformer som dykt upp är Taken in Hand (läs mer: TIH), Domestic discipline (DD), ”traditionell 1950’s marriage” men också en D/s-relation av typen 24/7 eller Total Power Exchange (TPE).

Dessa relationsformer har alla gemensamt att den ena partner bestämmer och den andra följer. När det gäller de tre förstnämnda typerna är utgångspunkten att den bestämmande partner är en heterosexuell man och den som följer en heterosexuell kvinna. Det förutsätta även att relationen är monogam. Relationstyperna 24/7 och TPE är mer flexibla och förutsätter inte vare sig kön, sexualitet eller exklusivitet. En TiH-relation förutsätter inte inslag av BDSM eller för den delen bestraffning och/eller disciplin men kan också vara en DD-relation. EN DD-relation däremot bygger på disciplin och oftast i form av smisk.

När det kommer till ett traditionellt 1950-tals äktenskap har jag ingen bra definition, egentligen handlar det nog om TiH, DD eller en kombination av de två. Med andra ord innehåller heller inte denna relationsform nödvändigtvis BDSM, bestraffning och/eller disciplin.

Det intressanta är också att enligt BDSM Wiki är en Taken in Hand, dvs en kvinna som lever i en TiH-relation inte nödvändigtvis undergiven.

Taken In Hand is not often about the woman being slavishly obedient or submissive by default. It is more likely to be about the man correcting and controlling her to the delight of both.

Medan i de andra relationsformerna förutsätts det att den partner som följer ser sig själv som undergiven.

I korthet:
Taken in Hand: en exklusiv monogam relation i vilken mannen styr, syftet är att skapa en djup relation med en stark sexuell kontakt
Domestic discipline: relation mellan två samtyckande vuxna där Head of Household (HoH) vidtar nödvändiga åtgärder så som bestraffning av icke-önskvärt beteende för att skapa en sund relation, hälsosam hemmiljö och för att skydda familjen
Traditionell 1950´s marriage: TiH, DD eller en kombination av båda
24/7: D/s-relation mellan två samtyckande vuxna som innebär att den ena partnern är Dominant och den andra undergiven. Dynamiken i relationen pågår på ett eller annat sätt 24/7, dvs dygnet runt
TPE: D/s-relation mellan två samtyckande vuxna som innebär att maktförskjutningen är total, att den undergivna helt lämnar över beslutanderätten till den Dominanta

Tidigt i Herrns och min relation pratade vi i termer av en 24/7 eller TPE-relation där vi menade att maktförskjutningen var total, dvs den varade dygnet runt men också att den avsåg alla aspekter av livet. Herrn hade helt enkelt vetorätt i allt. I detta upplägg hade jag egna ansvarsområden som jag fick sköta hur jag ville så länge Herrn inte sa något annat, dvs utövade sitt veto. Jag hade även vissa regler att förhålla mig till och om jag inte följde dessa kunde jag bli korrigerad eller bestraffad.

Jag har fortfarande samma ansvarsområden och samma regler att förhålla mig till. Herrn har fortfarande sitt veto och det är Han som bestämmer i allt alltid. Men vi refererar många gånger till vårt förhållande mer som ett traditionellt 1950-tals äktenskap än en D/s-relation. När vi började göra detta kan jag inte svara på, men vi gör det. För mig tror jag att det handlar om att jag inte kan identifiera mig med den gängse normen kring en 24/7- eller TPE-relation, framförallt inte bilden av en undergiven. Det är inte ovanligt att det beskrivs att den undergiven gör allt för att behaga den Dominante. Att den undergiven inte säger emot eller säger nej och att den undergiven blir bestraffad, framförallt med smisk, om denne gör något av detta. Att den undergiven inte får höja rösten, himla med ögonen eller göra något annat respektlöst mot den Dominante och självfallet att sådant beteende bestraffas med smisk. Så fort den undergiven gör fel bestraffas detta, allt som oftast med smisk. Syftet med bestraffningen är att lära den undergivna att det gör ont att göra fel, lärdomen ska sedan resultera i att den undergivna inte gör fel igen.

Bilden som målas upp för mitt inre är av en undergiven som inte har någon egen vilja, inte mer än att behaga sin Dominante. En undergiven som kan piskas och smiskas till bot och bättring, till lydnad. Jag kanske missuppfattar de texter jag läser men det är den bild jag får. Den bilden stämmer inte överens med hur jag ser på mig själv. Som person är jag självständig, vetgirig, envis, ambitiös och tävlingsinriktad. Jag käftar emot Herrn när jag är upprörd eller ledsen, jag styr och ställer i vardagen och jag har full kontroll över min kalender och vårt gemensamma hem. Jag tar ofta initiativ till gemensamma aktiviteter, allt från resor, biobesök och utflykter till sex.

Den bild jag har av mig själv stämmer då inte överens med den bild som utmålas av den undergivna kvinnan och det får mig att tvivla. Tvivla på mig själv som undergiven och på om jag verkligen lever i någon form av maktförskjutning. Kontentan blir att jag försöker hitta en annan definition på vår relation. Självklart pratar Herrn och jag om detta och Han förstår vad jag menar men tycker själv inte att definitionen är så viktig. Samtidigt tror jag att det är ganska solklart för Honom att Han leder vårt hushåll och jag följer. Svårare än så är det inte.

På många sätt håller jag med Honom och med allt det ramverk vi har, med Herrns vetorätt så är det klart och tydligt att vår relation baseras på maktförskjutning och att jag ändå kan vara allt det jag är. Vad vi sedan kallar relationen är egentligen oväsentligt. Med det sagt tror jag att vår relation passar in i flera av relationsformerna ovan. Vi lever i en D/s-relation 24/7 och med Total Power Exchange. Med den ansvarsfördelning vi har liknar vårt äktenskap ett traditionellt 1950-tals äktenskap och bevekelsegrunderna gör det till en Taken in Hand-relation med vissa inslag av Domestic discipline. Visst fick jag till det snyggt 😉

Bok: Care and Nurture for the Submissive av Elizabeth Cramer

Etiketter

, , , ,

I förra veckan kom äntligen mina Beställda BDSM-böcker. Jag började med att läsa Care and Nurture for the Submissive – A Must Read for Any Woman in a BDSM Relationship av Elizabeth Cramer. Boken är knappt 70 sidor men Elizabeth har fått med mycket matnyttig information på ett enkelt och trevligt sätt.

I boken liknas en undergiven kvinna (ja, boken handlar om undergivna kvinnor och Dominanta män) vid en blomma och hennes sammanhang och relationer vid en trädgård. Liknelsen fungerar och gör Elizabeths resonemang tydligare.

Steg för steg går Elizabeth igenom livet som undergiven:
– ditt förflutna och fallgropar
– din säkerhet
– att vara singel och undergiven
– stöd för den undergivna
– kommunikation
– gränser och att tänja dessa
– att hålla ditt privatliv privat
– hantera dödsfall eller uppbrott
– hålla relationen vid liv

Varje kapitel inleds med en kortfattad blom- och trädgårdsliknelse. Sedan går Elizabeth rakt på sak. Hon skräder inte orden men är samtidigt trevlig i tonen. Varje kapitel har en tydlig poäng utan att vara mästrande.

Jag uppskattade boken, den gav mig ett lite annat perspektiv på att vara undergiven. Eller kanske inte ett annat perspektiv, jag kunde känna igen mig i hennes beskrivningar av livet som undergiven. Bland annat beskriver Elizabeth fyra typer av undergivenhet (kapitel 3):

  1. Sexuellt undergiven – endast undergiven sexuellt
  2. Switch undergiven – switch men mestadels undergiven sexuellt
  3. Funktionellt undergiven – helt eller delvis undergiven i vardagen inklusive sexuellt
  4. Naturligt (eller medfött) undergiven – undergiven i alla aspekter av livet, även utanför sin relation

Jag gillar hennes sätt att resonera, många gånger har jag känt mig naturligt undergiven samtidigt som jag är medveten om att jag inte är helt undergiven exempelvis i arbetslivet. Med Elizabeths resonemang blir jag då snarare funktionellt undergiven och i det fallet är jag det fullt ut. Jag har gett fullständig kontroll till min Herre och make men Han och ingen annan bestämmer över mig. Dessutom har jag insett att jag inte gillar att passa upp på andra, inte bara så där så att säga. Jag uppskattar att vara värdinna, jag uppskattar att passa upp på min Man men inte exempelvis på kollegor.

Kapitel 6 handlar om gränser och om att tänja gränser. Om hur viktigt det är att du som undergiven är medveten om dina egna gränser. Men att gränser kan vara av olika slag, vissa gränser är hårda andra mjuka. Hårda gränser överskrids inte men mjuka gränser kan testas och tänjas, något som kan vara kul både för dig som undergiven och din Dominanta partner. Gränser är onekligen intressanta, framförallt att testa gränser. Jag har upplevt många saker tillsammans med min Herre jag aldrig trodde att jag skulle testa eller för den delen tycka om. Jag har inte alltid varit glad när gränsen i fråga testas men resultatet har varit givande och det har skapat ett starkare band mellan Herrn och mig. Mitt råd är att inte vara rädd för att testa dina gränser MEN gör det tillsammans med en partner du litar på. Eftervård blir extra viktigt när du testar gränser, åtminstone enligt min erfarenhet.

Ett annat ämne jag fastnade för i boken är hur man håller sitt privatliv privat. Detta blir svårare om du är funktionellt undergiven eller naturligt omgiven. I dessa fall kommer din undergivenhet troligen att lysa igenom. Dina nära och kära kanske uppmärksammar att du tilltalar din Herre på ett visst sätt, att det alltid är du som serverar kaffe eller att du alltid måste fråga innan du bestämmer något. Samtidigt kanske inte dessa personer är medvetna om din undergivenhet och du vill heller inte berätta för dem. Men frågorna kommer ändå, då kan det vara bra att ha funderat igenom vad du ska svara innan frågorna kommer. Tänk dock på att du är inte skyldig någon en förklaring, det räcker med att svara att du mår bra och har det bra i din relation.

Avslutningsvis skriver Elizabeth om utmaningen med att leva i en längre D/s-relation. Om hur viktigt det är att hålla relationen vid liv genom att vara påhittig och ha kul. Det är något jag kan skriva under på. Vardagen smyger sig på även i en D/s-relation och ibland går det lång tid mellan sessionerna och leken. Samtidigt upplever jag att närheten är starkare, tryggheten mer påtaglig i en D/s-relation. Å andra sidan är jag som lyckligast när jag får vara undergiven tillsammans med en man som uppskattar det och vill ha det så.

Är du kvinna och undergiven kan jag varmt rekommendera denna kort och informativa bok.

På baksidan av boken står det: Submission can be described by a lot of words but “easy” isn’t one of them. Discovering and honoring your desire to submit takes courage, strength and passion. Learning to follow the lead and rhythm set by another, and stretching your limits to accommodate training and service can challenge and exhaust you.

The discipline to hold your tongue, retrieve your paddle, or wait around endlessly while knot after knot is being tied as part of a bondage ritual drains your energy. Submission stretches, taxes, pushes, and exposes your body and soul to the whim and desire of another. Submissive women need support, care and nurture to continue on this journey in a healthy fashion.

”Care and Nurture for the Submissive” offers tips, understandings, and pathways to tend the fragile and beautiful souls of submissive women. Self-care is not selfish; it is essential. Only when you are taking care of yourself as a healthy, whole being can you give that self to another with a full heart and free joy.

Beställda BDSM-böcker

Etiketter

, , , , , , ,

I perioder läser jag en hel del BDSM-litteratur, både romaner och faktaböcker. Ikväll har jag beställt Care and Nurture for the Submissive – A Must Read for Any Woman in a BDSM Relationship av Elizabeth Cramer och Original BDSM Poetry av Michelle Fegatofi.

Jag har tidigare läst två böcker av Michelle Fegatofi, läs mer:
Bok: BDSM Basics for Submissives av Michelle Fegatofi
Bok: The BDSM Contract Book av Michelle Fegatofi

Jag är speciellt nyfiken på boken av Elizabeth Cramer och ser fram emot att stoppa näsan i den.

Introduktionskurs i BDSM – en reflektion

Etiketter

, , , , , , ,

Igår kväll var sista tillfället av Introduktionskurs i BDSM. Kursen har pågått fyra måndagar from den 1 oktober till och med igår, den 22 oktober. Varje tillfälle har haft ett specifikt tema samtidigt som ämnen som säkerhet och anatomi har följt med genom hela kursen.

De fyra temana var:
– Historik runt BDSM & klubbetikett
– Bondage
– Aga, smisk och pisk
– Samtal om Psykisk Dominans

Tyvärr missade jag den tredje träffen som handlade om aga, smisk och pisk. Det har varit roligt, intressant, frustrerande och långtråkigt. På det hela taget skulle jag säga att kursen inte var något för mig utan att kursen vänder sig mer till den som är nyfiken på BDSM eller till den som är nybörjare oavsett om den personen har tagit ett kliv in på scenen eller fortfarande håller sig hemma. Samtidigt är jag glad att jag fick lov att gå eftersom jag varit nyfiken på kursen en längre tid. Nu har jag gått den och nu vet jag.

Det var dock ett par saker som fångade min uppmärksamhet. Jag uppskattade lite av historiken, framförallt bakom en del av klubbarna på den svenska BDSM-scenen. Det var också intressant att höra föreläsningen om psykisk eller mental dominans och jag är tacksam för att jag fick bevittna den vackra halsbandsceremonin som föreläsaren och dennes följe visade oss.

Även om denna kurs inte var för mig så tycker jag att det är bra att det finns en introduktionskurs till BDSM. Nu hoppas jag bara att någon vågar sig på fortsättningskursen 😉

Introduktionskurs i BDSM

Etiketter

, , , , , , ,

Imorgon ska jag gå på första tillfället av fyra av Introduktionskurs i BDSM. Jag vill inte direkt påstå att jag är ny inom BDSM men jag har inte fått någon formell träning och tycker därför att det ska bli lite intressant att gå denna kurs. Framförallt för att få lite historia och höra hur andra ser på BDSM och praktiserar det.

Det är, som sagt, fyra tillfällen och varje tillfälle har ett eget tema:
– Historik runt BDSM & klubbetikett
– Bondage
– Aga, smisk och pisk
– Samtal om Psykisk Dominans

De ämnen som intresserar mig mest är historik kring BDSM & klubbetikett samt psykisk dominans. Det ska iofs även bli intressant att få höra definitionen av aga kontra smisk. Bondage tycker jag i sin renaste form är vackert men inte så vidare intressant att praktisera. Jag är ingen glad fruvalp när Husse binder fast mig.

Jag är lite nervös inför att gå själv men ser också fram emot kursen och är tacksam att Herrn låter mig gå.

 

Needle play – min nya kink

Etiketter

, ,

För drygt tre år sen var Herrn och jag på en workshop om needle play (läs mer: Needle play). Av någon anledning jag inte kan förklara hade nålar eller kanyler fascinerat mig en tid. Det var spännande att få prova och jag ville utforska det hela mer.

Nu gav tillfälle först långt senare, med undantag för någon nål på en fest eller så. Då var dessutom nålarna mest smärtsamma vilket i sig inte var så kul. Effekten liksom uteblev. Men för någon månad sedan satte Herrn ett par kanyler ovanför bröstet på min vänstra sida och vilken flygtur det blev. Jag brast ut i skratt och kände mig fantastisk.

Häromkvällen fick jag vara med om än en otrolig nålsession. Herrn hade denna gång planerat in det hela och jag var förväntansfull men lite nervös. Inte blev det bättre av att jag under kvällen hade tre dominanta som studerade mig *skrattar*.

Men jag är tacksam att jag fick vara med om kvällen. Smärtan som uppstår med nålar är väldigt olik den som kommer sig av smisk eller pisk. Den är mer intensiv men klingar också av fortare för att övergå i ett rus av välbehag. Ett rus som på mig oftast uttrycker sig i skakningar i armar, ben eller hela kroppen. En väldigt udda men samtidigt skön känsla. Befriande på många sätt.

Needle play är definitivt en ny kink och jag är glad och tacksam att Herrn också uppskattar det och vill lära sig mer. Nu har vi dessutom införskaffat ett par lådor kanyler som nu dröjer det förhoppningsvis inte lika länge till nästa gång.

 

Smärta – om att njuta av smärtan

Etiketter

, , , , , , , , ,

Smärta kan vara njutning. Smärta kan vara vackert. Smärta kan vara befriande och avkopplande. Smärta kan också vara jobbigt, känslosamt och just smärtsamt.

När jag gav mig in i BDSM-världen visste jag att jag inte var dominant utan undergiven och att jag tyckte om att någon gjorde saker med mig. Jag kände mig inte uttalat undergiven då jag hade en föreställning om undergivna som inte stämde in på mig. Jag kände mig inte heller som masochist.

Med några år på nacken vet jag idag att jag är undergiven och masochist. Jag vet att jag trivs i ett 24/7-förhållande där jag har mina egna ansvarsområden och jag vet att jag njuter av smärta.

Trots min undergivna läggning så är smärtan i sig viktigt för mig. Jag trivs inte med att bli slagen enkom för att behaga min Herre, jag njuter av smärtan i sig och jag njuter av att behaga min Herre. Det finns inget vackrare än att se den där blicken i Hans ögon. Att få vila i vår bubbla är fantastiskt.

Det intressanta för mig är att smärtan har blivit viktigare, en naturlig del i vår relation och jag blir på dålig humör om jag inte får smisk eller pisk. Den retsamme dominante tänker nog nu att det är ett bra sätt att bestraffa mig på eller hålla mig på halster. Visst är det så, men det finns också naturliga orsaker till att sessionerna uteblir. Vardagen måste trots allt fungera, tiden och lusten finnas där. Livspysslet är inte inte alltid så lätt att få till.

Samtidigt märker jag att jag har präglats på Herrn, jag uppskattar hårda slag, långa sessioner och mycket smärta. Det som Han uppskattar och har visat mig, det som är vår bubbla, vår fristad. En plats bara för oss där vi kan vara oss själva!

#visägerrött

Etiketter

, , , , , , , ,

I våras skulle Herrn och jag delta i en diskusson kring #visägerrött i Stockholm. Agendan för kvällen var i korthet en introduktion i form av en föreläsning kring övergrepp inom BDSM-sfären i Sverige där både egna och andras upplevelser skulle delas. Kvällen fortsatte med att föreläsaren skulle adressera ett antal inskickade frågor för att avslutningsvis övergå i en kort diskussion.

Jag tycker att konceptet kring #visägerrött är väldigt viktigt och högaktuellt i samband med #metoo men jag tror däremot att för att få till en förändring inom BDSM-världen, både på den offentliga scenen och bakom stängda dörrar måste vi som deltar på scenen lyfta blicken. Det är självklart hemskt att enskilda individer har råkat ut för övergrepp, jag är själv en av dem. Men jag tror ändå att en offentlig diskussion bör utgår ifrån konstaterandet att det finns ett problem och sedan med gemensamma krafter försöka hitta en lösning på det problemet. Jag tror inte att en diskussion blir konstruktiv genom att prata om vad enskilda individer har gått igenom.

Då min Herre och jag är överens på den punkten valde vi att avstå från att delta i eventet i slutet av maj. Däremot är jag glad att #visägerrött har lett till att diskussionen fortsätter i hela Sverige. Dels kommer frågan att adresseras under EuroPride i Stockholm i nästa vecka och dels under en pandeldebatt med temat Säker svensk BDSM-scen som är planerad i Landskrona den 2 september.

Även om jag inte håller med ägaren av #visägerrött i hur frågan har tagit upp tycker jag att ämnet är otroligt viktigt och jag är glad att frågan tas upp och diskuteras på bred front. Enda sättet att få till en förändring av den offentliga scenen är att vi som deltar på den diskuterar hur vi vill säkra scenen. Förhoppningsvis sprider det kunskapen kring säkert vid BDSM-utövning vidare in i hemmen och bakom stängda dörrar så att vi kan minska övergreppen.

Jag önskar också att ämnen som säkerhetsord, överenskommelse och gränser är en naturlig del av alla utlevnad. Att det är lika naturligt som att fråga om kondom vid samlag. För i båda fallen måste vi skydda oss. Jag hoppas också innerligt att du som nybörjare på scenen vågar fråga, vågar känna efter vad som är rätt för sig och vågar säga ifrån. Bara för att en person är erfaren, eller åtminstone påstår sig vara det betyder det inte att hen har rätt att bestämma över dig, utnyttja dig eller övertala dig att göra något mot din vilja. Självklart gäller detta även oss mer erfarna. Vi har alla ALLTID rätten att avbryta en diskussion kring utlevnad eller en session.

Personligen tror jag också att det är viktigt att lära känna den man har utlevnad med, oavsett om det är på ett offentligt evenemang eller bakom stängda dörrar. Våga känna efter, ställa frågor och dessutom fråga om andra känner personen ifråga. Att på något sätt ta referenser på personen innan du inleder sessionen. För var det väldigt vanligt i BDSM-världen, något jag tror vi skulle vinna på att fortsätta med. Jag menar självklart inte att vi ska sprida skvaller eller snacka skit om varandra, men om en eller flera har sett en person på scenen och i sessioner kan den gå i god för den personen och det skapar en viss trygghet. Det ger även dig som frågar ett skyddsnätet och andra att prata och diskutera med vilket har många fördelar, framförallt om man är ny på scenen.

Avslutningsvis vill jag säga att jag hoppas att diskussionen fortsätter och att vi alla vågar säga ifrån om vi känner oss utsatt eller om vi ser något som vi inte tycker känns bra. Tänk dock på att inte avbryta en session på scenen utan prata med någon som känner de inblandande, det som ser ut som ett övergrepp behöver inte vara det och tvärtom!