Etiketter

, , ,

Varför pratar vi om låg dominansnivå, bättre rollspel, hardcore BDSM, äkta undergiven eller Dominant?

Vi tillhör alla en subkultur på ett eller annat sätt.
Vi bryter alla mot normen i samhället på ett eller annat sätt.

Men ändå försöker vi skapa en egen norm. Med vi menar jag i detta fall BDSM-sfären i Sverige eller åtminstone på Darkside.
Det pratar ständigt och jämt om regler och ramar, om vad som är äkta och inte, om hur det ska vara.

Men om vi nu lever i en subkultur och därmed på ett eller annat sätt går emot strömmen varför måste vi skapa en egen norm?
Vad skiljer oss från det patriarkala, heteronormativa samhället om vi försöker skapa en egen BDSM-norm?

Vi vill bli accepterade av samhället som grupp, som livsstil och/eller som sexuell läggning. Vi vill bryta mot normen och visa att man kan leva på olika sätt. Vi vill skapa debatt och röra om i grytan. Men ändå försöker vi skapa en egen norm. Det går inte ihop. Borde vi inte bli bättre på att prata om hur vi själva vill ha det? Vad BDSM betyder för var och en av oss? Borde vi inte satsa på att vara just så öppna och inkluderade som vi vill att samhället ska vara? För om vi ska bli accepterade av samhället borde vi inte först acceptera alla olika uttryck av BDSM som finns?

Det här fenomenet är inte exklusivt för BDSM, det finns inom polygruppen, inom HBTQ-kretsar och inom de flesta subkulturer. För mig är det märkligt! Bara för att jag inte passar helt och fullt in i den rådande normen i samhället måste jag hitta en norm som passar till hundra procent? Kan jag inte bara få vara jag och sedan leva mitt liv på mitt sätt? Så länge ingen blir skada av min livsstil varför ska jag behöva ändra på mig, oavsett om det handlar om att passa in i den patriarkala, heteronormativa samhället eller inom BDSM-communityn?

Vilken sexuell preferens jag har, vilken typ av kärleksrelation jag har är allt som oftast egalt och behöver inte basuneras ut för allt och alla.

Jag kan bli accepterad i samhället utan att berätta att min man slår mig eller att jag älskar att bli bunden. På samma sätt borde jag kunna bli accepterad på lika villkor inom BDSM-communityn utan att vara som alla andra. Min nivå av smärttolerans, min förmåga till rollspel, min vilja att underkasta mig eller min önskan om offentlig utlevnad borde inte vara normgivande för hela gruppen. Vi borde istället satsa på att inkludera, att acceptera och att därmed visa att vi är olika men fungerar ihop ändå. För med acceptans kommer man långt som individ, grupp och samhälle!